Jag kom bort mig i personen jag spelat. Jag försökte döva smärtan, inget hjälpte.

Jag lämnade mig själv på vägen i hopp om att någon dag hitta tillbaka.

Jag är trött på att vänta, jag vill bara få vara mig själv nu.

Jag lärde aldrig känna mitt hjärta när jag spelade upp en falsk sida av mig.

Det är dags att göra det bästa av mitt liv nu och ta tillbaka förlorad tid.

När du pratar med mig hör jag på din röst att du nästan gråter.

Det får mig att sakna dig ännu mer, jag vet att du behöver mig.

Åh, vad jag önskar att du mådde bra och att jag fanns hos dig.

En sak ska du veta, du är inte ensam. Jag kommer snart och hälsar på.

Med utsträckta armar tar jag emot dig, vi kan äntligen vara tillsamans igen.

Det kommer att regna någon dag snart.

Jag kommer få lida, jag kommer att gråta.

En sak är säker, jag kommer aldrig ge upp.

Jag ska sträva mot solen, mot värmen.

Ljuset kommer att skina på mig.

Jag tänker ta för mig, inte tveka, jag tänker nå solen.

Hur kan du se igenom mig?, se varje del av min kropp.

Dina blickar får mig att frysa till is.

Du är inuti mig, utanpå och överallt.

Jag ligger vaken och försöker att radera dig ur mitt minne.

Mina ögon sluter sig och ditt ansikte dyker upp igen.

Drömmarna för mig hela tiden till dig, det finns inget jag kan göra.

Jag måste vara med dig, för att kunna andas, för att leva.

Du har tagit över mig.  

Såret hon försöker gömma är så djupt, det är svårt att hålla det för sig själv.

Hon klarar inte av smärtan mer, fast den är svår att släppa.

Det är ändå okej för hon vill inte ha med världen att göra mer.

Alla saker hon säger är det ingen som hör, tyst i ensamhet gråter hon.  

Hon drömmer sig in i en egen värld, där hon kan vara trygg.

Kärleken hon kände trodde hon var äkta, fast den visade sig vara falsk.

En ny morgon gryr, hon vaknar upp ensam igen.

Den här gången ska hon möta dagen med ett leende.

En dag så ska jag bli kvitt mina demoner, det svarta ska tas bort för alltid.

Jag har kämpat i flera år nu, allt som hänt i det förflutna har bearbetats.

Nu är jag redo att kliva fram i rampljuset, se mig som den underbara människa jag är.

För några år sedan var jag en vilsen själ, visste inte vad jag ville med mitt liv.

När jag såg mig i spegeln så såg jag en ledsen figur, jag blundade för att slippa se mig.

Mitt ansikte är nu det vackraste jag har, det är min själs kronjuvel.

Allt finns i min historia, allt jag gått igenom.

Det kan ingen ta ifrån mig, den smärta jag utstått.

Jag har lärt mig mycket på min långa resa, min resa till dit jag är nu.

Jag har lärt mig att jag är starkare och vackrare än någonsin nu.

När mörkret faller blir jag rädd, drömmer om en värmande famn.
Dina armar runt mig, dina trygga andetag, du och jag.
Vi älskade som inga andra, villkorslöst, helhjärtat.

Himlen runt hörnet väntade på dig, ljuset visade vägen.
Änglarna tog emot dig med öppna armar, de log.
Du träffade herren, prisade honom med en bön.

Utan dig känns världen tom, grå och tråkig.
Jag ger allt för att få en till dag med dig.  

Om jag kunde skulle jag flyga till himlen och tillbaka.